Hur säger du la
•
Sade eller sa, lade eller la
Vara blir va men nästan bara i tal. Vi säger ”Va ska vi va?”, men skriver som regel ”Var ska vi vara?”.
Göra blir gö, men bara bland barn och ungdomar i Göteborg. Den förkortningen har inte fått fäste i allmänspråket.
Sade blir sa. Självklart i tal: ”Va sa du?” Kortformen sa har genom åren blivit vanligare även i offentligt skriftspråk, och nu dominerar den. Först kom sa in i fraser som sa han och sa hon efter citat.
Lade blir la. Självklart i tal: ”Va la du den?” Få skulle i dag säga ”Var lade du den?” Kortformen la har visserligen blivit vanligare i offentligt skriftspråk, men fortfarande är lade vanligare i exempelvis nyhetstext.
Den senaste upplagan av SAOL, Svenska Akademiens ordlista, behandlar sa/sade och la/lade på samma sätt och skriver ”sade el. vard. sa” och ”lade el. vard. la”.
På webbplatsen SAOLhist (rekommenderas) kan man slå upp orden i tio upplagor av SAOL. Man kan se hur ”taga äfv. hvard
•
Konjugera med bab.la
Är du förvirrad av villkoret? Är du stressad av konjunktiv? Ingen panik - när det gäller konjugationer har bab.la koll på dig! Att lära sig att använda verb kan vara en utmaning, även för en erfaren språkinlärare, men ge bab.la ett försök så kommer du snart att bjuda som en infödd.
Vad är konjugering?
Många olika typer av ord har böjningar, det vill säga att ändelserna ändras beroende på hur de används i en mening. När substantiv eller adjektiv tar böjningar kallar vi det för deklination. När vi talar om verb kallas denna process för böjning.
I de flesta språk faller förändringar av verb in i följande sju kategorier:
- Person - om en person eller sak talar (1:a person), blir tilltalad (2:a person) eller blir omtalad (3:e person).
- Antal - hur många personer eller saker det rör sig om (singular/plural).
- Genus - det grammatiska genus (han/hon/det) för de berörda personerna eller sakerna.
- Tempus - när verbets handling äger rum - dåtid, nutid eller framti
•
Fransk artikel: lär dig maskulint och feminint
Fransk grammatik skiljer sig från svenskan i förekomsten av maskulint och feminint för såväl saker som människor. I svenskan kommer du att säga "han" för en man och "hon" för en kvinna – du skulle inte kalla en hink "han" eller bordet "hon". Ändå är det precis hur fransk grammatik fungerar. Det är "un sceau" och "une table", där "un" står för maskulint och "une" för feminint i obestämd form. När du använder pronomen kommer du att säga “elle est mise” (”hon (bordet) är inställd”) och “il est plein” (”han (hinken) är full").
För maskulina substantiv är den bestämda artikeln “le“ och för feminina substantiv “la“. Ord som börjar på vokal (a/e/i/o/u) eller som börjar med 'h' förkortas “le“ och “la“ med l'.
Men låt oss först titta på de involverade pronomen. Då kan vi se de bestämda och obestämda artiklarna och äntligen svara på frågan:
Hur kan du veta om ett ord är maskulint eller feminint; un eller une på franska? Detta och massa