Hur länge har skjutvapen
•
Vapen
Lika länge som det har funnits människor så har det funnits vapen av olika former. De forntida vapnen användes på många olika sätt. Förutom i rent krigiska syften så användes vapnen till jakt, skogsbruk, som skydd mot vilda djur samt i religiösa syften.
De vanligaste vapnen under forntiden var yxor, spjut och pilbågar. Då brons och järn började användas av människorna (bronset kom till Norden ca 1800 f.Kr.) blev även knivar i metall vanliga. Svärd var däremot dyra att tillverka och var därför ofta en statussymbol som främst de rika hade råd med.
Stenåldersyxan var under den äldre stenåldern (i Norden ca 12 000 - 4000 f.Kr) enkel till sin utformning. Dessa så kallade skiv- och kärnyxor bestod av ett grovhugget stycke flinta eller annan bergart och användes främst vid skinnbearbetning.
Under den yngre stenåldern (som inföll i Norden ca 4000 f.Kr) utvecklades yxorna genom influenser från andra stenålderskulturer på den europeiska kontinenten. Under slutet av den yngre s
•
Tidsbegränsade vapenlicenser
Fråga 2020/21:557 Tidsbegränsade vapenlicenser
av Kjell-Arne Ottosson (KD)
till Statsrådet Mikael Damberg (S)
För något år sedan införde Polismyndigheten en förordning om att skyttar som ville förnya sina vapenlicenser, eller i vissa fall också ville söka nya licenser, behöver kunna visa upp att de tävlat eller tränat ett visst antal gånger med vart och ett av sina vapen.
Just detta är inget som lagstiftaren krävt men det möjliggörs av att vi fortfarande har tidsbegränsade licenser i kombination med att Polismyndigheten givits föreskriftsrätt på området, för övrigt en föreskriftsrätt som de tänjt till max.
Skulle skyttarna sedan inte uppfylla kraven på viss mängd träning/tävling skulle de bli av med licenserna och därmed tvingas göra sig av med sina vapen.
Under nuvarande förhållanden ställs tävlingar in eller skjuts på framtiden av förklarliga skäl, vilket gör det svårt att upprätthålla krav om en viss mängd träning/tävling. Dessutom innebär d
•
Eldvapnens historia
Det andra sättet var att försöka svälta ut invånarna. När matförråden och vattnet var slut, skulle ju de inringade tvingas att ge upp. Men många borgar och städer hade lagt upp rejäla förråd, just med tanke på detta, så en belägring kunde ibland dra ut på tiden och vara i flera månader, ibland i åratal.
I diktverket Iliaden, troligen skrivet i mitten av 700-talet f.Kr, skildras en del av en tio år lång belägring av staden Troja.
Vid en annan belägring behövde den makedoniske härskaren, militärgeniet Alexander den store, på 300-talet f.Kr sju månader för att inta staden Tyr. Några år efter Alexanders död år 323 f.Kr försökte makedonierna inta staden Rhodos. Belägringen varade i sex år och misslyckades sedan hjälp kommit utifrån och drivit bort makedonierna.
Belägringar gick till ungefär på samma sätt i tusentals år. En assyrier som deltagit i striderna runt en befäst stad på 700-talet f.Kr skulle direkt ha känt igen sig vid en belägring i Europa i början