Hur gammal är broke
•
Tinka skrev:
Och sen en liten fundering. Varför sätter man ut S överhuvudtaget i presens 3:e person singular när det gäller indikativ medan man inte böjer de övriga personerna (bortsett från verbet be)? Dvs. varför böjs inte presens på samma sätt som det görs i preteritum?
Det beror på att engelska språket, som är ett germanskt språk, hade en gång i tiden verbböjningar efter subjektet. Tyskan har t.ex. dessa verbböjningar kvar och lika så isländskan, medan man i svenskan avskaffade dessa på 70-talet i skrift.
I svenskan böjdes t.ex. verbet att vara som: jag äm, du ärst, han är, vi ärom, I ären, de äro; jag var, du vart, han var, vi vorom, I voren, de voro. Detta var i och för sig på 1800-talet. Fram till 1970-talet har man lyckats få subjektpronomenet I till att klistra ihop sig med verbändelsen "n" så att man fick "ni" och böjningarna förenklades till: jag/du/han är, vi/ni/de äro; jag/du/han var, vi/ni/de voro inn
•
Blogginlägg
50-tal: #12. "Since you broke my heart" (1959)
THE EVERLY BROTHERS
Since you broke my heart
(Cadence)
50-TALETS MUSIKGENERATION DOMINERADES tveklöst av manliga soloartister. Det kan man se på min favoritlista över decenniets bästa musik där jag hittills har publicerat 26 låtar. Däremellan har några sporadiska grupper placerat sig fast i många fall, exempelvis Midnighters, Dominoes och Drifters, har det varit självklara solosångare i strålkastarljuset. Nu är det dags för en duo, för första och förmodligen också den sista gången på den här listan, där bröderna Don och Phil Everly tämligen klockrent personifierar 50-talets lite poppigare och mer countryfierade sound. Everly Brothers kallas ofta för en countryinfluerad rock-and-roll-duo men jag tycker nog popstämpeln passar de här extremt välsjungande bröderna allra bäst.
Duon skivdebuterade 1956 och var redan då, 17 och 19 år gamla, rutinerade artister för tillsammans med familjen h
•
Broken Arrow as a tourist destination
Bright and early Wednesday morning my friend Aurelia arrived. I took her to the lab with me, and she kept me company while I fought with the machine till it would pass a performance report, then, while it ran an experiment we went to Gammelstad for a quick look around, and lunch at the cafe. Then back to work to shut down the machine and get the data before heading home to cook food (Västerbottensostpaj, raspberry-almond tartletts, and flatbread), and then pack for the event.
Thursday morning was more packing, and we went out to site just after 14:30. Since we have only had the new configuration of the sunshade up for one event (Cudgel War last August) I didn’t have clear memories of how it should go when we started putting it up, but, luckily, David remembered far more than I did, and as soon as we started putting it up, it all came back to me. It was a bit of a challenge doing it in the wind, but we got it and the pavilion up, and th