Hur är meursault
•
Meursault, en motundersökning
Ett algeriskt svar på Camus Främlingen
Det finns sedan flera år en svarandets och ifyllandets litteratur, som idag blivit till något av en genre i sin egen rätt. Alltifrån Tom Stoppards briljanta pjäs ’Rosencrantz and Guildenstern are dead’, som utspelar sig i skarvarna i Hamlet, med hela Shakespearedramat betraktat genom den danske prinsens bägge vänners förvirrade ögon, till de varianter av Hjalmar Söderbergs ’Doktor Glas’ som skrivits av både Bengt Ohlsson och Kerstin Ekman. Detta är en typ av fiktion som i bästa fall belyser det tidigare verket, sätter en viss tid i perspektiv och visar på nya historiska, psykologiska och andra infallsvinklar på en väletablerad berättelse.
Men det är också ett skrivande som riskerar att bli parasitiskt. Som är bundet i sitt intertextuella reflekterande till det tidigare verket, på ett sätt som gör att det egentligen inte kan stå på egna ben. Jag måste erkänna att jag är lite förvå
•
Romanen "Fallet Meursault" bråkar med Albert Camus "Främlingen"
Det är en underlig bok det här. I alla fall blev jag en underlig läsare, en som sprang i en backe av sand, med meningar och dramaturgi rasslande under fötterna som gled och gled. Eller om vi nu ska kasa vidare bland läsupplevelsemetaforerna: Det är lite som att sitta i en sådan där polkagrisrandig stav utanför en bortglömd algerisk barberare nånstans och se de röda spiralerna vrida sig och vrida sig utan slut.
Fast egentligen borde det inte vara så krångligt. Historien är enkel: Det världsberömda mordoffret i den franske författaren Albert Camus roman Främlingen från 1942, en man så mycket statist i den berättelsen att han aldrig kallas något annat än "Araben", ska här ges ett namn, en historia, en identitet och en familj.
Daoud säger då att Araben som sköts hos Camus hette Moussa, var storebror och fadersfigur för sin lillebror och beskyddare av sin mamma. Han var sträng och beundrad i
•
Allt det osagda i Främlingen
Litteratur föds ofta nog ur litteratur vilket är en truism, men det finns särskilda villkor för den författare som skriver sig in i en annan författares verk för att möblera om. Där skall ske en problematisering, vilket blir uppenbart när Kerstin Ekmans Mordets praktik respektive Bengt Olssons Gregorius tar sig an Hjalmar Söderbergs Doktor Glas. Själv har jag ibland undrat hur maskinskriverskan Fräulin Bürstner såg på den där underliga kroppen Josef K i Kafkas Processen. Det kunde bli en roande roman.
Till de moderna klassikerna post Kafka hör Albert Camus Främlingen som fick en genomlyst översättning av Jan Stolpe 2009. I Frankrike kom den ut 1942 och blev den 29-årige Camus genombrott efter två essäistiska böcker som avspeglar hans uppväxt i Algeriet. Mer än tio miljoner exemplar av Främlingen har sålts i Frankrike och dess 150 sidor är översatta till en sextio språk. Det säger en del.
Meursault är jagberättaren som ger boken en berömd inledning: