Hur är en konstnärssjäl
•
Nackdelen med vara konstnär
Ja, konstnärer är överlag ett knepigt folk. Men det ska jag inte gå in på vidare nu utan bara göra en kort uppdatering om på vilket sätt det ligger mig i fatet att vara en konstnärssjäl. För det får jag väl i ärlighetens namn kalla mig, när det enda jag lyckas åstadkomma i livet är märkliga ting som endast kan försvaras som “konst”.
Igår när jag skulle ordna färdigt menyerna här i bloggen så fick jag plötsligt en låt i huvudet. Åh suck. Kul, men ibland så oerhört opraktiskt. Och så fungerar jag så att då måste jag släppa ALLT jag har i händerna och bara skriva ner hela låten innan jag glömmer den. Eller fortsätta utveckla den, om den inte serveras i fullkomlighet, vilket den ju sällan gör.
Jag fick med andra ord inte ett dugg bloggdesignjobb utfört igår utan satt framför pianot med en penna handen halva kvällen. Och ännu är jag inte nöjd med låten så idag får jag väl fortsätta stöta och blöta den tills den känns rätt. Genuin. Färdig.
Och
•
En konstnärskollega ställde en fråga i min facebookgrupp “Akvarellister emellan” om hur man kan förhålla sig när en bekant ber en att illustrera någonting, i detta fall en bok, till låg betalning. Jag väljer att svara här på bloggen eftersom det här är en vanligt förekommande fråga som jag länge velat skriva någonting om.
Mitt korta svar är: man tackar nej.
Det mycket, mycket, mycket längre svaret är detta:
För det första – målar du som hobby eller professionellt?
Måleri är knepigt, på så vis att det kan vara både-och. Många andra aktiviteter är mer tydligt åtskilda, men att måla akvarell kan både vara någonting en person gör på sin fritid och någonting en annan gör som försörjning. Det är möjligt att den som vill ha sin bok illustrerad inte har funderat särskilt mycket på vad skillnaden mellan hobbymåleri och professionellt måleri är. Det kan ibland märkas på resonemang som “det här är väl ändå någonting du älskar att göra”?
Den som försörjer
•
Många är de som vill uttrycka sig konstnärligt, men väldigt få, en rungande minoritet av dessa skapande individer är vad jag skulle beteckna som konstnärssjälar. Att ha ett skaparbehov och en vilja att uttrycka sig är inte detsamma som att vara ett med sitt uttryck utan att det blir konstlat eller manierat. Någon som framhäver sig som konstnärssjäl är det sällan. I stället finner vi dem ofta i en sorts andlig och samhällelig periferi. Det är inte ens säkert att de sysslar med skapande verksamhet. Kanske går de till ett »vanligt jobb« och dagdrömmer sig igenom tiden med den inre vantrivsel som ett sådant arbete framkallar och med följden att de gravt underpresterar. I skolan ansträngde sig dessa individer inte nämnvärt eller fick ojämna betyg eftersom sådant som inte intresserar dem, ignoreras.
Sedan unga år är konstnärssjälarna också ofta konsumenter av allehanda sinnesvidgande substanser som frambär verklighetsflykt, minskar känslan av utanförskap eller behandlar den psykiskt a